Sandra Uhrdin

Jag har många gånger tänkt att jag ska skriva min förlossningsberättelse men det har aldrig blivit av så nu måste jag verkligen göra det innan jag glömmer bort allt.

Jag hade BF 24 Mars 2015.

Den 24 Mars var en dag lik de andra, jag hade inget speciellt inplanerat och jag trodde inte att förlossningen skulle dra igång bara för att jag hade bf den dagen. Jag var väldigt inställd på att gå över några dagar. Min syster hade fått sin dotter 9 dagar innan så jag var ju väldigt nyfiken på våran lille kille.

Den dagen hade jag mer sammandragningar än innan. Jag var väldigt less på att vara gravid och hade ont längs hela ryggen men mest svanken. Vi gick och la oss som vanligt och jag hade små förvärkar men det hade jag hört att man kunde ha i flera veckor innan så jag tog det bara lugnt.

02:55 25 Mars Vaknade jag och var kissnödig som vanligt och började känna mig konstig i kroppen. Jag ska ställa mig upp och då går vattnet. Går in till toan för att kissa och se om det kommer mer för det var väldigt lite när jag ställde mig upp. Och det sippra lite då och då så jag sitter kvar på toan. Jag ropar på kristoffer och han ligger kvar i sängen som var sjuk. Han var jätte förkyld och hängig.

Jag ringde in till SÖS, vårt första val. De ber oss komma in för att de vill se hur mycket vatten han hade att röra sig med, det är inte bra om det är helt torrt.

Kristoffer var väldigt trött och jag med, hade knappt sovit något alls kanske 2 timmar. Vi packar väskor ifall vi blir kvar.

03:42 Blir vi inskrivna och efter att vattnet gick så kom värkarna gång på gång och var redan då hemska men helt okej. Jag var då öppen 3cm.

04:20-05.55 Börjar det göra riktigt ont och jag börjar redan bli helt slut. Men jag har ingen smärtlindring än och jag sitter oftast och hoppar på pilatesbollen.

12:20 Har jag så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen och får ryggmärgsbedövning.

13:45 Ligger jag och vilar och har det riktigt bra efter att bedövningen tagit helt. Jag var då öppen 5cm så det är inte mycket som hänt på så många timmar.

14:38 Får jag värkstimulerande dropp så att jag ska öppna mig snabbare då det går så sakta.

15:17 öppen 6cm och vi får sätta en elektrod på hans huvud så att vi har bättre koll på hans puls mm.

18:20 Är öppen 9cm. Jag är trött och ledsen och fäller min första tår och känner mig desperat. Jag hade jätte ont av smärta och trodde att det skulle göra såhär ont. 5 minuter senare efter att vi diskuterar vad vi ska göra upptäcker de att min bedövning inte funderade då sladden var ur, då blev jag jättearg att jag hade känt smärta i onödan.

19:45 Nu är jag lycklig igen och känner ingen smärta alls nästan. Maskinen funkar som den ska och ryggbedövningen verkar.

19:48 Öppen 10cm. Smärtan är inte alls jobbig men jag är väldigt väldigt trött och jag börjar få feber och känner mig som en kokt morot haha.

20.15 Temp 38.2 får febernedsättande.

22.30 Sätter jag mig på en förlossningspall för att få ner huvudet. De hade vid denna tid satt på sig förkläde, handskar mm, så jag fattade då att det var på gång men jag själv kände mig inte riktigt redo. Jag kände knappt mina värkar utan det som var jobbigt var att man inte sovit och var helt slut i kroppen. När jag såg på skärmen att jag hade en sammandragning så krystade jag. .

23:00 Lägger jag mig i sängen då jag tyckte pallen bara var jobbig och obehaglig. Krystar nu aktivt. Känner mig inte bajsnödig alls som många pratat om hehe. Det sved där nere och kändes hopplöst att han aldrig kom men jag skrek aldrig jag klagade bara några gånger

23:55 Fick jag upp min lilla kille på bröstet. Han var lite slapp och gnydde bara lite så de gjorde rent hans luftvägar. Jag grät inte och var varken glad eller ledsen utan kollade mer på allt som hände. De ville nu att jag skulle krysta ut moderkakan men den ville inte komma ut. Så de fick stå över mig och trycka hårt på magen för att få ut den och de gjorde ont och jag blev irriterad och ville att allt skulle vara klart så jag kunde få vara med honom och de där omtalande grattis fikat.

00:15 26 Mars kom moderkakan ut. Och jag blöder en hel del och de kan inte riktigt se vart det kommer ifrån då de blöder och vill inte sluta blöda.

01:00 De har fortfarande inte fått stopp på min blödning även fast läkare försökte, så jag får nog och beordrar dem att söva ner mig. Jag var riktigt irriterad och inte särskilt trevlig kommer jag ihåg.

01:28-01:52 Opererar de mig och jag har tappat 1250 ml blod. ”De har uppstått en djup vaginalruptur, 2cm” Som jag förstod de så var det ett djup spricka inne i mig vid moderkakan som inte ville sluta blöda som de var tvungna och sy. Tur att man sov för det hade inte jag velat sett.

03:45 Har jag vaknat upp från operationen och vilat ca 30 min och får åka ner till Kristoffer och Leon. Kristoffer fick ta hand om Leon hans första timmar och var nästintill livrädd då han aldrig haft ett spädbarn i famnen. Han vågade inte röra sig nästan från de att läkarna och vi lämnat honom där ensam med honom. Leon hade bajsat och Kristoffer visste inte riktigt vad han skulle göra. Men nu var jag åter med dom och han fick ligga på mitt bröst och snutta lite.

04:48 Får vi flytta från förlossningen till avdelning 73 där vi spenderade 3 nätter. Jag var så trött så det enda jag tänkte på var att få sova.

Vi alla var så trötta och hungriga. Vi åt och drack så mycket vi bara kunde och vilade hela tiden. Leon var väldigt snäll och låg på mig och sov för det mesta de närmsta dagarna. Han åt på väldigt bra och mjölken rann till väldigt fort och var som grädde.

Jag hade så ont i rygg och höfter för att jag låg bara i sängen de dagarna på sjukhuset dels för att jag var så himla trött men även för att jag var öm där nere. Jag gick inte utanför vårt rum på tre dygn utan kristoffer hämtade och lämnade mat hela tiden och gick och handlade om det var något jag ville ha. Vi låg bara och tittade på honom hela tiden.

Jag hade på mig sjukhusets rockar hela tiden vi var där, jag brydde mig inte det minsta om hur jag såg ut och hade samma tofs på huvudet i 2 dygn tror jag.

Jag hade väldigt ont när jag satt ner och var livrädd för att kissa första gången, men det konstiga var att det sved inte någonting så det var jag jätte tacksam för. Jag trodde att det skulle svida när jag kissade och göra ont att göra nummer två men det gick hur fint som helst. Men det gjorde ont att sitta 3 veckor efter förlossningen och det var väldigt jobbigt. Vi var hemma hela tiden i våran bebisbubbla och från att vi kom hem tills jag gick utanför dörren igen, dröjde länge. Minns inte exakt när vi gjorde premiärtur med vagnen men det dröjde nog en vecka.