Sandra Uhrdin

Den där känslan, när man hör hans underbara skratt och hans leende går från öra till öra. Då är man som lyckligast. Det är ingenting som slår de och alla jobbiga stunder är som bortblåsta. Men faktiskt är det väldigt väldigt sällan som Leon och jag har en fajt. Jag tror att de kommer bli värre men som det ser ut nu är han bara hopplöst arg, ni vet sådär arg att han är som en geleklump på golvet och bara skriker.. De händer bara en gång varannan vecka kanske och då är det mitt fel för antingen så har han inte fått någon mat eller så har han fått för lite sömn. Han lyssnar väldigt bra och jag är så stolt över honom. Det är som när pedagogerna på förskolan frågar om han alltid är såhär underbar och lätt??? att han från första inskolninsdag går och lägger sig ensam på sin sovplats och somnar. Och han leker och leker snällt hela dagarna igenom. Då sträcker man lite extra på sig som mamma!